101024 HELIG MARK

Min Gud, marken blöder

min tanke slirar trött

mellan hjulspår rött

färgas vattnet

och jag minns inte längtan

bara oländig terräng

oändlig väg till Dig

och ingen vila

Genom själen hjulspår

tusen före mig

varje dike

likt en skyttegrav i krig

Alla sidor, alla kanter

platser för en strid

Inget här

är längre helig mark

för allt heligt tycks mig håligt

all mening splittras här

vart ord

faller dödfött ner på marken

tills allting som har sagts mig

allt jag skrikit att jag är

tyst havererar

i ett vägskäl

100820 VILLOVATTEN

I min tanke

igen

tydligt textat

ORO

palindromiskt skrattande

åt alla håll

fram och tillbaka

akabllit hco marf

går pendeln igen, igen, igen

Och jag testar orden

på alla i min väg

oavsett känning, känsel, grad av bekantskap

tills allting är uthällt

mitt heliga jag

det jag aldrig

skulle berätta

Framtid forsar in

lämnar fulla rum

stum

står jag

vadandes i nuet

Denna ocean

vattenmassor - jag

orkar inte mera

orkar inte flera

brottsjöar

Vredsamt vrenskandes

brottandes, trilskandes

vrängandes, ilskandes

Överallt vita gäss

virvlande villovägar

villovatten

Gud kom tillbaka!

Kalibrera mig igen!

Herre kom bli

min vågbrytare

100608

önskar att mjölken var slut

för att någon annan druckit upp den

bara en enda gång

få svära över dig

och veta att du

du ditt möckarsle

du är min

100425

och med stängda armars stolthet

går jag, ryggen rak

rakt ner

i ensamhet

fågelfri och tungandad

ledsen

090320

Jag lever med så mycket

längtan i mig

Formulerar för mig själv

så mycket törst

Här

i mitt innersta

detta brinnande flöde:

känslighetens yttersta punkt

I vägen

alla dessa arma, trötta, uppgivna lager av mig

Skymmandes sikten

hela min oförmåga

att tro mig om någonting alls

Ingen knivskarp linje hos mig

skvallrar om passionen

så suddig i konturen

förblir jag

allvarligt älskande

i ensamhet

100304

Känner du?

svagt

Hör du?

porlandes

Urkraftens jävlaranamma

i Guds namn

100304 - JAGANDET

Jag

ett enda stort slöseri med känslostorm

ett enda stort hål av kärlek

öppna armar

för vem som helst precis som du

att landa i

Vänj dig av med öppenheten!

Vänj dig av med

känsloexploaterade

helnakna

här är jag:andet

Jagandet

Där har vi det

Slitandet

Bitandet

ända ner i själen önskandet

Där har vi det

100304 - INSATSAT

Jag ska döda oss

Jag ska åka långt långt bort

och döda oss

Varenda liten illusion jag vårdat

insatsat med mitt liv

Jag ska döda alltihop

Jag ska stampa

STAMPA SÖNDER

detta förbannade hopp!

Jag ska döda oss

JAG SKA DÖDA OSS

tills jag och min Gud

kan återuppstå

äntligen återuppstå

ifred

100302 - HAN GRÅTER INTE ÖVER DIG

du har inte bråttom någonstans alls just nu

skyndar långsamt fram mellan tisdagar och vårdtagare och exponentiellt tilltagande existentiell ångest

förfrusenvårbakhal

och han gråter inte över dig.

100302 - VAR STILLA

Vänd tillbaka

till dina ord

Första meningen

- den okrossbara

Minns du?

Du har varit där förut

Golvet

flämtandes

Ja

Du känner dess andetag

Du vet

hur stengolv häver sig

hur urberg ruckas

och ger plats för liv

Var stilla

Förtrösta på Herren

Var stilla

Var stilla

100301 - RADERNA AV DAGSFORM

det känns som att mitt liv sakta men säkert väljer att klappa ihop

kapitel efter kapitel av oavslutade meningar

försluts i luftsäkra liksäckar och döms ut

jag

ett enda stort fall

brist på bevis

LÖS MIG NÅGON

dra en slutsats

sätt en punkt

GE MIG FORM

Hör ursinnesvrålet vina i öronen

när min själ kastar sig mot fyrkantsväggarna

inrutad vandrar jag i cirklar

med inmålade hörn åt alla håll

100228

ögon, vännen

själens speglar

hur ser de ut

reflektionerna av mig

genom nattsvartslöjan

och februarimodden

hittar något fram?

min utsikt

skämtet

varenda kort är spelat, lämnad kvar

hjärter dam

- likt en hund vid dina fötter

förlåt förlåt förlåt

jag ska aldrig älska dig igen

aldrig nånsin mer ska dina rörelser

finna fäste

i mina blå

fångas

av mitt själsdjup

jag sörjer dig, min bror

vad finns mer

att göra

mer än

andas önska hoppas kräla

tills en dag

jag

rak

i din blick

?

Tror vi på det?

Tror vi på det?

100219 - den här vintern

den här vintern lämnar mig blank

som om alla mina ord har blivit översnöade

vilar stilla under vidderna

och fast jag greppar

fast jag sträcker mig

förblir tankarna

oändlig vit slätt

utan början, slut

stor bokstav, punkt

här kan ingen mening börja om

och du

försvinner aldrig