Min Gud, marken blöder
min tanke slirar trött
mellan hjulspår rött
färgas vattnet
och jag minns inte längtan
bara oländig terräng
oändlig väg till Dig
och ingen vila
Genom själen hjulspår
tusen före mig
varje dike
likt en skyttegrav i krig
Alla sidor, alla kanter
platser för en strid
Inget här
är längre helig mark
för allt heligt tycks mig håligt
all mening splittras här
vart ord
faller dödfött ner på marken
tills allting som har sagts mig
allt jag skrikit att jag är
tyst havererar
i ett vägskäl
