100228

ögon, vännen

själens speglar

hur ser de ut

reflektionerna av mig

genom nattsvartslöjan

och februarimodden

hittar något fram?

min utsikt

skämtet

varenda kort är spelat, lämnad kvar

hjärter dam

- likt en hund vid dina fötter

förlåt förlåt förlåt

jag ska aldrig älska dig igen

aldrig nånsin mer ska dina rörelser

finna fäste

i mina blå

fångas

av mitt själsdjup

jag sörjer dig, min bror

vad finns mer

att göra

mer än

andas önska hoppas kräla

tills en dag

jag

rak

i din blick

?

Tror vi på det?

Tror vi på det?

100219 - den här vintern

den här vintern lämnar mig blank

som om alla mina ord har blivit översnöade

vilar stilla under vidderna

och fast jag greppar

fast jag sträcker mig

förblir tankarna

oändlig vit slätt

utan början, slut

stor bokstav, punkt

här kan ingen mening börja om

och du

försvinner aldrig