söndag 8 februari 2009

081128 UTMÄRKT

Jag har register för såna som du
Kategorier
döpta till punktpunktpunkt

Det finns arkivskåp
och mappar
och post it-lappar
i försök att fånga
dig

på min svarta tavla
skrivet i versaler
KÖP MÄRKPENNA
med vilken vi kan stryka
över eller under
allt som skett

DU

avgör
081026 BLÖTA KRÅKOR

Regn mot hjärtat
Blöta kråkor och paraplyskelett
Stearinljus och stekt vitkål
i väntan
på toktidig arbetsmorgon
i längtan
efter rödmålat sensommar-Kina

Ge mig den där pakethållaren nu
Jag skulle inte hålla i mig

onsdag 31 december 2008

Nyår

Nu släcker jag ner världen, stänger av telefonen och åker på nyårsretreat till de djupaste urskogarna i ett par dagar.

Gott nytt välsignat år till er!

Kram/Elin

tisdag 30 december 2008

måndag 29 december 2008

Hej människor!

Varför gör jag det här? Jag har alltid gillat te och bordsdukar och vänners ansikten och andra saker man kan ta på. Jag tycker om soffor med filtar i och förtroliga samtal under små timmar som sakta rinner ner genom timglas och blandar sig med doften av ljus och värmen från mänskliga händer.

Men ibland finns det inte timmar nog, och ibland är sofforna inte tillräckligt stora för att räcka hela vägen från Göteborg till Örebro. Likväl finns det ofta en del som vill bli sagt, åtminstone i huvudet på mig. Det ligger nedkraffsade flagor av tillvaron och dräller lite här och var i min lägenhet, och min tanke är att jag ska samla ihop dem här, om någon skulle få lust att titta lite närmare på dem. Mina dåliga dagar och mina braiga dagar. Mina svängande timmar och vrängda minuter.

Funderade ett tag på om jag skulle ägna mig åt lite kuppverksamhet och utnyttja resedagbokens tjänster istället... Jag tänker inte ge bort min rätt att uppleva saker bara för att jag inte börjar varje dag med att rota efter ett boarding card: när allt kommer omkring reser ju även jag oändliga sträckor, både i tid och rum och spårvagnar. Ena stunden diskar jag en tallrik i ett kök med blått golv och i nästa stund är jag 48 år och har man och barn. Några meter och tallrikar senare kan det hända att jag är fem igen och sitter på gräsmattan utanför Äppelbo och sjunger och om en knapp halvtimme kanske jag än en gång försvunnit iväg en sväng till Kunming innan jag somnar.

Vad vill jag ha sagt med det?

Inget mer än
välkommen folket,
till ryckenas blogg:


ÅT ALLA HÅLL MED EXTRA ALLT!



//ELIN FÄRNSTRAND